26.1.15

Finding light

Jag skriver mycket. För varje ord lär jag känna mig själv lite bättre. Vågar se mer klart på sanningen. På den ensidiga dövheten, tinnitusen och ludkänsligheten. Förstår varför jag gick in i väggen.

Börjar på en ny anteckningsbok med ljusare kapitel. Livet kan bara bli bättre. 

Startar veckan tillsammans med Aretha Franklin.

 Respect. 

I write a lot. For every word I learn to know myself a little better. Dare to see more clearly on the truth. On the unilateral deafness, tinnitus and sound sensitivity. Starting with a new notebook with brighter chapters. Understand why I hit the wall. Starts the week along with Aretha Franklin.

Respect.

16.1.15

Just nu

Vas troligtvis Blomkula från Eda glasbruk 
Det blåser, snöar och regnar om vartannat. Busväder. Men då och då skymtar en blå himlen mellan molnen. Mår bättre mentalt och har lyckats kasta av mig offerkoftan. 
Med tulpanerna kommer känslan av att våren återvänder. 
Längtar.






Hoppas alla får en riktigt fin helg. 


_





The wind blows,it is snowing and raining alternately. But now and then I glimpse a blue sky between the clouds. Feel better mentally and has managed to throw me off the victim cardigan.
With the tulips will the feeling of spring returns.
Longs.






Hope everyone has a really nice weekend.


9.1.15

Skira modiga drömmar




Drömmar. Sköra och modiga som fjärilar. Inte längre fängslade av rädslor. Drömmar om kreativitet och skapande. Flyger återigen. Rädslorna finns där, de grymma vakterna. Kommer alltid finnas. Men kommer aldrig mer få styra. De hör till ett annat liv. Livet före dövhet, tinnitus och ljudkänslighet. Jag skulle önska att 2015 blir året då vi frigörs från våra rädslor och vågar göra det vi vill och längtar efter.








Funderar, vrider och vänder på orden. Vill inte att de ska bli för svart. Som dagarna blir också livet sakta ljusare. Orden får lätt sotkant när kroppen inte mår bra. Hasar runt i raggsockor. Fryser mest hela tiden. I söder viskar de att det är snö påväg.

Bläddrar sakta i boken med bara blommor. Massor av blommor av de vackraste sorter.  Med magiska bilder jag bara kan drömma om att återskapa. Ekollonen från oktober är nu skira små ekar. Vill att de ska överleva vinter. Vill plantera dem i vår vildvuxna trädgård. Vill se dem växa sig stora och åldras med mig.



När man ser med nya ögon ser man också nya saker. På en fönsterbräda i vår lillstuga stod den. Under ett tjockt lager med damm. Den måste stått där hela tiden men jag har inte sett den. Vem kan ha gjort den? Den är så vacker.



Dreams. Fragile and courageous as butterflies. No longer imprisoned by fear. Dreams of creativity and creation. Fly again. Fears are there, and the cruel guards. Will always be there. But will never get control. They belong to another life. Life before deafness, tinnitus and sound sensitivity. I wish that 2015 will be the year when we are are released from our fears and dare to do what we want and love.

Thinking, twists and turns of words. Do not want them to be black. As the days become brighter life becomes brighter as well. The words may be slightly dark when the body is not feeling well. Shuffles around in woolen socks. Freezes all the time. In the south they whisper that there is snow on her way.

Viewing slowly in the book with just flowers. Lots of flowers of the most beautiful varieties. With magical pictures I can only dream of recreating. Acorn of October is now sheer small oak trees. Want them to survive the winter. Want to plant them in our overgrown garden. Want to see them grow big and grow old with me.




30.12.14

wish upon a star


Tjugohundrafjorton har varit året med tusen och åter tusen insikter.
 Beska och svåra att förlika sig med. Men tvungna.
 Stegen är långsammare nu. 
Mer eftertänksamma.
 Det kommer bli bra.






 Vänder blicken mot stjärnorna de viskar att tjugohundrafemton kommer bli bättre. 
Ber stjärnorna om hjälp. Ber om att ett stjärnregn ska dansa genom natten.
 Bär på många önskningar inombords. Glaset. 
Inte längre halvtomt. Istället halvfullt med gnistrande stjärnstoft.  







Bläddrar i gamla favorit magasin, med den där kate på framsidan. Läser bilderna. Tacksamt när kylan biter. 
 

Vart jag än går bär jag med mig min kamera.
 Trösten. Fotograferandet. 
En stjärna att följa. 
Lägger på ett leende, för jag vet att det kommer leta sig inåt. 

Nyårslöften? 
Ja. 
Mindre socker och mer glädje. 
Mindre kamp och mer go with the flow.

Vad har ni lovat?




Det finns människor där ute som inspirera så mycket trots att jag aldrig möt dem. Vill bara sända ett tack till hon som får ljuset och orden att dansa. Och hon som fyller vardagen med värme och färgsprakande bilder.

Tack!

Gott nytt år till er alla.




2014 has been the year with thousands and thousands insights.
Bitter and hard to reconcile itself to. But forced.
The steps are slower now.
More thoughtful.
It will be fine. Eyes turn to the stars they whisper that 2015 will be better.
I ask the stars for help. Asking for a star-rain to dance through the night.
Carry on many wishes inside. Glass.
No longer half empty. Instead, half full of sparkling stardust. 

Browsing through old favorite magazine, with that kate on the front. Reads the images. Gratefully, when the cold bites. Wherever I go, I carry my camera with me.
Consolation. Photographing.
A star to follow.
Adds a smile, because I know it will seek inwards.

New Year's Resolutions?
Yes.
Less sugar and more joy.
Less struggle and more go with the flow.

What have you promised? 

There are people out there who inspire so much even though I never meet them. Just want to send a thank you to her who receive the light and the words to dance. And she that fill everyday life with warmth and colorful images.

Thank you!

Happy new year to you all.

23.12.14

God Jul

Har pysslat i godan ro med de sista paketen. Nu väntar jag. Tittar på klockan. Känner mig som ett barn i väntan på tomten. Väntar på den fina vännen som bestämt att Paris är hennes hemstad. Hon skriver att hon kommer snart.







*





Så dan före... 


Önskar jag er en varm jul med många kramar, kärlek och skratt. 



*



Has wrapped the last Christmas presents. Now I am waiting. Watching the clock. I feel like a kid in waiting for Santa Claus. Waiting for the nice friend who decided that Paris is her hometown. She writes that she will be here soon.


I wish you a warm Christmas with many hugs, love and laughter.

16.12.14

Timmer


De har avverkat vid stugan. Den underbara doften av färskt timmer sprider sig över viken. Längs vägen ligger de höga travarna med fallna kungar och väntar på timmerbilen. I helgen hade de fått ett tunt snötäckte (tror inte det ligger kvar). Stannar upp och räknar årsringar. Inte så gamla men ändå äldre än mig.


*


They have felled forest at the cottage. The wonderful smell of fresh lumber spreading across the bay. Along the way high piles of fallen kings are lying and waiting for timber truck. This weekend, they had a thin snow cover (do not think it will remain). Stop and count the growth rings. Not so old but still older than me.

15.12.14

December


Dagarna rullar på fort, lika fort för alla. Jag kommer inte orka med julen i år, jag vet det. Slår in julklappar och njuter av att låtsas att allt är som vanligt en stund. Värms av tanken att det är fler som funderar och planerar och inte tänker låta mig fira jul ensam. 
Letar fram papper och glitter ur gömmorna. Glitter som varar ända fram till påsk. Glitter som fastnar i ögonvrån. Glitter som klär dammråttorna i partyskrud. Glitter överallt och inget gör väl det. 

Låter fingrarna vandra över vackra band.  Låter det ta tid, väljer och funderar. Ingen paketfabrik här inte. Alla ska få personliga paket. Utan rim men ändå personligt. 
 De gamla notbladen blir det vackraste pappret. Liksom canvasduk och gamla tapeter. 

Skogen bidrar gärna med kottar och färska kvistar som ska stickas in under snörena på julafton. 


I'll try to write this in English too.


The days roll on fast, just as fast for everyone. I will not cope with Christmas this year, I know it. Wrapping presents and enjoy the feeling to pretend that everything is as usual for a while. Warmed by the thought that there are more people who are thinking and planning and will not let me spend Christmas alone.

Allows the fingers wander over the beautiful ribbons. Let it take time, choosing and thinking. Everyone should get personalized package. Without rhyme but still personal. The old notes will be the most beautiful paper. Like the canvas and old wallpaper. The woods are pleased to contribute with pine cones and fresh sprigs to be placed under the strings on Christmas Eve.



27.11.14

Trollskog

 Ett stenkast från vår stuga så hittar man en stig som leder rakt in i den djupaste trollskogen. Stigen vindlar sig upp och ner genom det mosstäckta landskapet. Man behöver inte gå långt innan man känner hur vilda ögon spanar efter en.
Tror varje gång att jag ska få se ett par trollöron eller svans kika fram bakom en sten. 



Den tjocka mossan gör stegen ljudlösa. Den här naturen är oslagbar, andas in, axlarna sänker sig och hamnar i nuet.   

24.11.14

Grå november


 Årets november kommer jag minnas som den gråaste någonsin. Men också magiskt vacker med sin dimma.  Den bortglömda äppelträdgården har en egen plats i mitt hjärta. Kanske bara för att det finns ingen som tar hand om den.


Det finns något vilsamt över allt det vildvuxna. De sista äpplena, röda som rubiner, kommer snart vara uppätna av rådjuren. Bortglömda. 

Denna gråa november, så sparsam med ljus att det aldrig blev några dagar bara mellanting.

Adventslängtan

Äntligen! Snart så är det advent. November är bara en lång grå vänta på allt glitter som snart ska komma. Ni förstår jag älskar julen, gemenskapen och lugnet. Finns inget så rofyllt som de där dagarna mellan jul och nyår. 

Julstärnan hänger på plats. Hasar runt i raggsocker här hemma. Det har börjat gro en bra känsla i magen. Inte är den stark men ändå en känsla om att det kommer ordna sig. Att bli påtvinngad drastiska livsstilsförändringar är omtumlande.  
Men hoppet. Det gör så mycket. 

 Sakta har det börjat sjunka in allt det nya. Att det inte kommer bli som förut. Att det kommer bli annorlunda. Men ändå allt måste inte vara förstört för det. Det blev bara väldigt annorlunda mot vad jag sett framför mig. Men jag ska banne mig göra det bästa av det.